Kamelsaffari!

Idag begav vi oss till Maspalomas. Katta, Bengt, Hampus och jag. Dom andra bangade. Länge har jag velat rida ut på kamelsaffari. Men tänk om jag kommer dit och tycker synd om kamelerna som ska bära mig på ryggen. Tänk om dom är skabbiga, tunna och inte får någon mat. Djurvän som man är. 

Men vi åkte i alla fall dit. Där låg dom på rad och väntade på oss. Ca 50 st i fyra olika rader. Vi var sju stycken som hade kommit och skulle rida ut i öknen första rundan. Hampus och jag hamnade längst fram. Vi satte oss, dom spände fast oss och hängde sandsäckar på Hampus sida för det skulle bli jämvikt. Kamelen reser sig och jag tänkte detta kommer inte gå vägen eftersom han var fastspänd med snöre i marken, men han skulle bara bajsa. Han lägger sig ner igen och detta räckte för mig tänkte jag. Nu kunde jag detta. 

Jag vill hem!!!

Killen har satt fast dom andra på sina kameler, kamelen reser sig igen, killen kommer fram och lossar kamelen och går iväg för att hämta något. Jag skriker no,no,no hallo, no, no. Han vänder sig om och säger att take it easy och dom andra bakom skrattar! Jag var yr och tänkte att jag svimmar och kommer trilla av!

Hampus säger: Mamma jag vill nog inte detta. Jag tänkte shit får ändra attityd här. Hampus det e lugnt detta är ju roligt! Ha....ha.... ja han såg väl att jag inte skrattade precis.

Rundan ut i öknen gick bra. Jag höll mig stenhårt, lutade mig mot Hampus sida för att inte trilla av, kände att ena benet började domna av och foten somnade. Hampus höll stenhårt, vågade inte släppa. Mamma kan du klia mig i håret, det kliar. Ha...ha... Jag vänder mig om och tittar på Katta och Bengt. Katta hänger mer ner än Bengt, dom missade sanddynorna där och Katta ser ut till att fastna i träden som kamelen går in i. Deras kamel verkar vilja gå lite snabbare och nosar mig och Hampus i ryggen. Tur den hade munkavel. 

Hampus komentar - Mamma kamelerna gör ju inget mot oss, för vi har ju inte gjort något mot dom! Ha...ha... vad gulligt!

Efter kamelridningen så skulle vi gå in till Maspalomas och svalka oss med en god drink, kolla i affärer och njuta av värmen. Benny ringer och frågar om vi kan sätta oss i en taxi. Tilde har trillat ner från soffan, gallskrikit i en halvtimme och vi trodde att hennes arm gått av led som den gjort två gånger förut. Hampus och jag åkte hem. Hon hade då slutat att skrika, fått alvedon och vi badade henne som hon älskar. Så det var falskt alarm. Kanske en liten stukning bara så vi slapp i alla fall att åka till sjukhuset.